"man är ung och dum"
men det är ingen ursäkt
 
jag tror man kan dra till med den till nästan vad som hellst man ångrar eller gör i livet i min ålder, men jag tror att jag lärt mig utav mina små bedrifter att inget kan förnekas eller förträngas, hur mycket man än önskar. Att växa upp är jobbigt, men det är vad man gör det till.
jag vet att jag påverkas väldigt mycket om vad folk tycker och tänker, men det som skrämmer mig mest är vem som vet vad, eller hur mycket om vad och om jag kommer bli dömd efter det. det är min lilla mardröm som kryper på ganska ofta.
men efter tiden inser man det inte går att göra något åt det jag gjort, jag kan inte säga att jag var ung och dum, jag gjorde mina val, ingen valde åt mig.
jag vet inte vad jag vill få ut utav det här inlägget, mer eller mindre att det är dags att växa upp och sluta blicka bakåt
fast det är så jävla svårt, ska det fan gå
man lär sig av misstag, ingen är perfekt

jag har lärt utav mina, när lär du dig utav dina?