Jag vill att den här dagen ska ta slut och jag vill ha min sömnförmåga tillbaka. Om jag kunde sova skulle jag sova bort hela kvällen. Jag skulle sova tills jag kände för att vakna, att vakna upp med det känslan då man är säker, den känslan som man alltid kan lita på, den känslan som känns bra. Inte det jag känner nu.  Jag vill få tillbaka min förmåga att uttrycka mig. Varför kan aldrig ett plus ett bli två? Det blir fel, eller så blir det ingen lösning. Ingen lösning är jobbigt. 
vad är det som händer? Jag vet inte. Vad fan är det jag känner egentligen? Jag vet inte. Och varför i helvetet blev det så här svårt? Jag vet fan inte det heller.
Jag är tom, tömd, slut, ihålig och jag vet inte vad jag ska fylla det med