sitter arg som ett bi. tro det eller ej. skräll att linnea är arg tänker ni nu men det skiter jag fan i. asså, att det aldrig kan ta slut. det kommer alltid något mer, på ett eller annat sätt så ska det givetvis, nej jag fattar inte. jag tror jag fan försökt allt. men på nått jävla sätt lyckas det alltid ändå. alltid. nu känner jag mig nästan rädd, varför ska det bli så in i helvetes 

jag tror inte jag längtat så till ett lov som nu. jag har bokat plats någonstans utanför stan, bara jag får komma bort från smeten.