ja vart ska man börja? hej kan jag väl dra till med. hej alla.
vell back to reality säger jag bara. efter två dagar i göteborg hände det som inte fick hända. men jag säger som carolina; man kan förbereda sig på att springa in i en vägg, men det gör fortfarande ont när man träffar.
farmor lämnade oss i fredagsmorse.
Det är sånt man nästan visste skulle ske men det passar aldrig när det väl kommer. att tänka tanken att aldrig få träffa henne igen, bränner fortfarande och kommer att fortsätta göra det. att samtidigt tänka att det var dags för henne, när hon var så sjuk, att hon äntligen får slippa ligga i sjukhussängen dag ut och in, att det kanske var det bästa för henne. men det plågsamma för oss. man vill inte släppa taget. aldrig. även om det var dags.
jag sitter och upprepar mig ser jag men det är såna blandade känslor, man vill vara förkrossad, man vill tänka för hennes bästa, man kan inte välja sida, och då slutar det så här. i alla fall för mig.
men blommor och hårspray, det är som det är och nu är det bara att fortsätta gå, fast det gör ont
love you for ever, farmor
R.I.P.