with all your secrets in my skin
okej, sur som ett åskmoln skjutsar pappa mig till arenan iklädd hans förbannat stora röda regnjacka eftersom carolina tagit min. jupp, byter om, får reda på att vi måste gå ner till presterud i regnet vilket är en bit. mitt humör sjunker ännu mer, jag gillar inte att bli blöt. går med amanda och carro vilket jag ångrade ganska tidigt när amanda ska visa en genväg som givetvis resultera i förbannat mycket vattenpölar och skogsplöjning när snillet ledde oss fel. jag gillar inte att bli skitig och blöt. nu var jag dygnsur innan jag ens börjat värma upp. mitt humör sjönk, om möjligt, ännu mer. framme vid planen var vi sist och jag är surare än surast då tha captain fia frågar hur det är med mig. jag muttrar surt i spöregnet att jag gillar inte att bli skitig och blöt. hon garvar och säger något som lycka till med det en sån här dag och ryck upp dig nu. yeah, visst, jag var kanonblöt från topp till tå, kunde det bli värre?
matchen börjar, jag får en kanon boll, driver in mot mål, och drar förbi ytterbacken. trodde jag. icke. bollen är förbi henne och jag ska precis ta ett snabbt steg förbi när hon lyckas dra ut höften rakt på mitt högerben och jag sladdar rakt ner i en lerig vattenpöl. domarn blåser straff, och jag reser mig för att se hur illa det är, skiter totalt i backen som ber om ursäkt och straffhelvetet jag fixat. kollar bara ner på min gula, eller ja som skulle varit gula tröja, som nu mer eller mindre var brun av lera. hela armarna var fulal i gegga och gräs ända upp till axlarna och jag tänker inte nämna mina knän och ben. jag studerar eländet en stund sen börjar jag garva. vandrar bort mot mina kamrater för att var redo för straffen som skulle läggas. Fia kommer och frågar hur det var med mig, jag skrattar och säger att jag fortfarande inte gillade att bli skitig och blöt. hon skrattar, skakar på huvet och joggar därifrån.
julie satte straffen, jag gjorde assist på nästa mål, vi vann med 2-0. och jag har aldrig gjort så många glidtacklingar i hela mitt liv. vad hade jag att förlora? den här gången kunde det inte bli värre, jag kunde inte bli skitigare eller blötare. det var en av dom roligaste matcherna jag spelat.
matchen börjar, jag får en kanon boll, driver in mot mål, och drar förbi ytterbacken. trodde jag. icke. bollen är förbi henne och jag ska precis ta ett snabbt steg förbi när hon lyckas dra ut höften rakt på mitt högerben och jag sladdar rakt ner i en lerig vattenpöl. domarn blåser straff, och jag reser mig för att se hur illa det är, skiter totalt i backen som ber om ursäkt och straffhelvetet jag fixat. kollar bara ner på min gula, eller ja som skulle varit gula tröja, som nu mer eller mindre var brun av lera. hela armarna var fulal i gegga och gräs ända upp till axlarna och jag tänker inte nämna mina knän och ben. jag studerar eländet en stund sen börjar jag garva. vandrar bort mot mina kamrater för att var redo för straffen som skulle läggas. Fia kommer och frågar hur det var med mig, jag skrattar och säger att jag fortfarande inte gillade att bli skitig och blöt. hon skrattar, skakar på huvet och joggar därifrån.
julie satte straffen, jag gjorde assist på nästa mål, vi vann med 2-0. och jag har aldrig gjort så många glidtacklingar i hela mitt liv. vad hade jag att förlora? den här gången kunde det inte bli värre, jag kunde inte bli skitigare eller blötare. det var en av dom roligaste matcherna jag spelat.
Kommentarer
Trackback