klockan är inte mycket nu på en lördagkväll men ändå är jag så in i helvetes trött. Den här veckan har varit förjävligt helt enkelt. det har varit blandat med jobb från halv 7 till fyra och sen direkt på träning eller match. det tar som fan, och det som stör mig typ 10 gånger värre är att det är fan allt jag hinner göra. när får jag min fritid? när får jag slappna av? när får jag träffa människor, när får jag mitt jävla sommarlov? jodå, om tre veckor nu, då börjar mitt lov. det varar i cirka en vecka sen börjar fotbollen igen efter uppehållet. men jag tror jag ska ha ett eget uppehåll, för jag måste få chansen att vara ungdom i kristinehamn under sommaren. men det kommer väl också krascha då vi ska flytta ut till stugan. ogillar den platsen jävligt skarpt just nu med. var där ute på midsommar, kände redan när jag satt i bilen påväg dit hur paniken steg. det är så svårt att förklara varför jag får sån panik men det är så isolerat. ingen mottagning, cirkus noll att göra, och familjen är vart man än vänder sig. det är inte så att jag ogillar min familj, men man kan aldrig få en ensam stund känns det som. sen bara tanken att man kan inte bara gå ut och göra något med någon, att bara få göra vad man vill när man vill och... det är så svårt att förklara, men jag tycker det är en trygghet att kunna gå vart jag vill när jag vill, men där finns helt enkelt ingenstans att gå.
och nu under den här natten kändes det ännu mer förjävligt när jag typ inte träffat någon av mina vänner jag brukar se varje dag annars på hela veckan, bara sett snabba skymtar typ sen stressat vidare. sitta där ute och veta att man är hjälplös medans de andra kan festa och umgås. det ville jag med. kommer bli en sommar med många olika åsikter inom familjen känner jag.
för övrigt idag var jag i hagfors och fira matildas student. var förjävla massa folk överallt men kul var det. wille överlevde dagen också, good work.
nää nu går jag väl ner och umgås med min familj. igen.