Vi kan följa mina spår hem, Columbus var mitt namn

sitter och lyssnar på kent, fråga fan inte varför. Jag har inte en jävla aning
Är hemma idag då jag inte hade någon röst alls i morse och nu låter jag som en 12åring i puberteten... otroligt roande. Missar ännu en idrotts lektion idag som också känns så jävla kanon. Känner att jag allmänt negativ. Tror jag ska städa mitt rum, det blir så roligt man kan ha det idag ungefär. gött

varför blir jag mer och mer tveksam hela tiden? varför känns det som om jag inte kan lita på dig, att jag inte tror på vad du säger och sagt? Det är inte bra och det känns inte bra. Och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas berätta det för dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0