Alltså...
haha fint att börja ett blogg inlägg med ett alltså
men hela den här veckan har böjrat så. Fan vi har ju gått runt som spöken hela dagarna, igår var nog värst, men kan inte påstå att idag har varit bättre. Det är som ett svart moln förföljer oss, och det känns piss. Och jag vet att jag inte är den enda som tycker så. Just nu tänker jag på oss fyra som ses varje dag mer eller mindre, och nu är vi tre. Den fjärde klanten är i portugal och jag hoppas verkligen du har kul där nere, men som fan vad du fattas och fyfan vad jag kan sakna folk. Tror att du skulle kunna fixa till känslorna av alla våra små problem helt ärligt.
Vill egentligen inte sitta här, inte ens i mitt kära rum känns det bra, men samtidigt vill jag inte klaga. Olikheter är så jävla svåra, specielt när det kommer till kompromisser.
känner att det här inlägget inte hjälper ett piss, jag borde vara glad, men som alltid när något kul skapas slaktas det alltid av något som tar upp det mer.
Därför är jag istället arg och stressad, för mycket som måste göras på för liten tid.
Det suger

Sofia, du kommer väl säkerligen inte läsa det här förrens du kommer hem
Men fan vad jag saknar din jävla humor just nu, något som får stäminigen att bara lätta, spänningen att bara släppa