Life goes on
okej nu har jag spenderat mer eller mindre hela kvällen med den där jävla företagsekonomin så DET JAG INTE KAN NU IKVÄLL KAN JAG INTE IMORN. bra, tack och hej. skiter fan i vilket, det går som det går. inväntar bara lovet som fan nu. nununununu. men iaf. är ska snart gå ner och hämta en kopp te till, tänker inte berätta vilken jag är uppe i men jag har en idé som kanske funkar. vi får se efter lovet. annars idag har det inte hänt mycket som vanligt haha.
jag säger bara det, det är fanimejen ett under och jag har någon frisyr imorn. trött efter att ha suttit och räknat på olika jävla budgetar, slänger jag mig in i duschen och ska börja tvätta håret. det konstiga var att schampot inte börja skumma, så jag hade i mer och mer och gnuggade mer och mer. sen upptäcker jag givetvis att det är 2 kilo balsam jag gnuggar in i skallen. asså! ah okej skratta lite åt det först, men sen när jag upptäckte tovorna och att jag fick tvätta ur håret 50 gånger om vare inge roligt längre.
sen innan jag avslutar mitt inlägg här, tänker jag precis som alla andra som varit så aktiva att kommentera på kissies bloggfanskap och klaga lite över hur människan tänker egentligen. asså jag läser inte många bloggar, och specielt inte hennes men idag dundra jag in där och ser hur hon lyckas få en sån artikel om en person som dött i cancer till att svenskar behöver släppa loss, tack vare rubriken. vad händer? håller faktiskt med, lite halv lågt att ta upp något sånt om någon som inte är i livet längre.
var väl allt, nu ska jag kila och efter imorn börjar mitt jävla lov!
tack och hej
jag säger bara det, det är fanimejen ett under och jag har någon frisyr imorn. trött efter att ha suttit och räknat på olika jävla budgetar, slänger jag mig in i duschen och ska börja tvätta håret. det konstiga var att schampot inte börja skumma, så jag hade i mer och mer och gnuggade mer och mer. sen upptäcker jag givetvis att det är 2 kilo balsam jag gnuggar in i skallen. asså! ah okej skratta lite åt det först, men sen när jag upptäckte tovorna och att jag fick tvätta ur håret 50 gånger om vare inge roligt längre.
sen innan jag avslutar mitt inlägg här, tänker jag precis som alla andra som varit så aktiva att kommentera på kissies bloggfanskap och klaga lite över hur människan tänker egentligen. asså jag läser inte många bloggar, och specielt inte hennes men idag dundra jag in där och ser hur hon lyckas få en sån artikel om en person som dött i cancer till att svenskar behöver släppa loss, tack vare rubriken. vad händer? håller faktiskt med, lite halv lågt att ta upp något sånt om någon som inte är i livet längre.
var väl allt, nu ska jag kila och efter imorn börjar mitt jävla lov!
tack och hej
Kommentarer
Trackback