Är precis svin irriterad. Var nere på stan, kunde följt med jessica till karlstad, ringer carolina. Nej men hon måste ju ner på stan, för hon har ju inte köpt klart julklappar, hunden kan inte vara själv, (han har nått jävla sår han inte får slicka på och vägrar röra sig med den där tratten) morsan kommer inte hem än osv, gud vet allt vad det va. Framkallde för stora jävla kort till min julklapp (FA-AN), ber carolina kirra det sen när hon går ner till stan. Men visst det skulle hon. Bra.

Men åker hon ner då när jag kommit hem från stan? Nej. Nej. Nej. Nej. Hunden svingnäller, "Men Linnea du får gå ut med honom (I 20 MINUS) jag ska ner till stan ju." Sure. Går min äckelrunda, kommer hem och hon är kvar?! 
Inte fan går hon inom de senare minuterna heller, nej nej krångel krångel krångel. Mamma och pappa kommer hem... Givetvis, hade kunnat följa med till karlstad på en grisblink, så jävla oplanerat allt va. 

Redan där och då sjönk mitt humör drastiskt. Nåväl, men Carolina, tar du med och fixar det här på Rosenberg? "men asså linnea, jag fattar faktiskt inte vad jag ska göra" (Det hon menar, på Carolinas språk; "men Linnea, jag orkar inte") Joo, men snälla kan du inte bara gå in med det? "Men Linnea, jag ska bara dit ner en snabbis, jag är inte ens kvar en timme, då det kommer vara klart att hämta ut."
.........
OH MY FUCKING GOD
Du driver fan med mig
INTE ENS EN TIMME
det hade hunden klarat själv själv, inte flera jävla timmar...

Redo att avlida, seriously vad är det här?
nej, men jag kunde inte följa med till Karlstad, nej, det passa ju inte idag?

dödendö irritation över sånt oplanerat skit
ska övervinna mitt humör innan jag går ner och träffar någon igen