Hade väntat för mycket som alltid, ingen skräll, jag känner igen mig själv. Visste att det skulle stanna som en vad som helst som inte pallar att gå mer, orkar inte dra något exempel.  Damn, det är som jag alltid säger, man kan förbereda sig på att springa in i väggen men när man väl gör det, gör det ändå redigt ont. Kanske inte ont, men jag blir arg. Kanske inte rätta ordet men känslan kan inte beskrivas. 
Men nej, inte den här gången. Inte okej, jag tänker inte ta det. Inte från dig. hah.

Okej kanske är det kvällsfebern som puschar på allting, kan inte påstå att jag själv har gjort någon direkt effort, om ens någon alls. Elakt att dra allt över samma kam. Men borde jag? Imorgon skulle det ändå vara glömt, vilket det snart redan är. Det vet du nog med. Men jag tänker inte sitta och vänta, det har jag gjort nog. Aldrig igen. Aldrig.

MIDSOMMAR IMORN
har jag feber, tänker jag avlida
Frodo hade damp förut, heh, det var skoj

hejdo