Cry then, cry

Är arg. Igen. haha är väl det enda jag är nu förtiden känns det som, omg. Bad.
nåväl, står fast vid mina egna ord jag lever på numera. Jag hatar att sätta upp mål för mitt liv, det ger mig press och stress. Men nu känns det som om jag kommit över min spärr. Kanske för att jag insett att jag faktiskt vill ta mig vidare, göra något annat.
Så, jag har några mål nu, sen tar jag studenten. Efter det börjar mitt liv. Fler mål, fler motgångar, fler övervinnelser väntar. Och jag längtar. Allt ligger framför mig. Och det skrämmer mig inte längre. Vem vet vart vi alla tagit vägen om ett år.
Det är sånt som håller en uppe i höst och vintermörkret.
och kanske frodo. Han the one, kanske för att han inte säger så mycket. Bara morrar och bits.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0