Tankar här i kvällens tider, är så fucking trött, lyssnar på volbeat, gosar med frodo som nu somnat i min säng. Nästan så att jag rövar bort honom så han får sova hos mig inatt.
Annars öser vi skola imorn igen som vanligt. Redo? nej knappast. Skolan är inte det roligaste. Just nu vill jag sluta gå i vanliga vanor, bara inse att hela världen finns där och väntar. Att inte allt kretsar runt samma gammla stampande, samma gammla ställen och samma gammla smärtor. Samma gammla sår som alltid lyckas rivas upp.
När ska man lära sig? Att sluta blunda för det som gör ont, när man vet att det bara kommer göra ännu ondare senare. Jag lovade mig själv att inte hamna i såna situationer igen, dumt löfte, det funkar inte. Men det kanske är dags att börja lyssna och känna efter så man vet. Nåt borde jag lärt mig.

Nu ska jag sluta predika och vara så possitiv som jag är bäst på
hejmedsig




gosis