Somna inte förrens vid halv 6 typ och idag är jag på sånt jävla dåligt humör, att det är sinnessjukt. Har bråkat med alla i huset, inkluderat hunden, men orkar ändå inte ta mig ut härifrån. Skulle gått i skogen med Frodo, men gick runt kvarteret för jag orkade inte ta mig längre.

Varför ska alla som inte behöver göra ett dugg, för de är redan underbara, förändras? Och varför ska de som man alltid ger chans, på chans, på chans, däremot aldrig ändras? För det är verkligheten. Jag är säkert också en som passar in på båda beskrivningarna, men det känns så jävla härligt att jag inte är ensam.

Idag är jag en såndär extrem känslobomb, som bara gör allt för att inte tänka ett jävla piss. Och som alltid går det så bra så.


ASDFGHJKLÖÄ'ÄÖLKJHGFDSA