vaknade ännu en morgon tidigt och kunde inte somna om, tack var ångest. Denna gång vare att mamma inte hade sytt klart min klänning till studenten. Det var som ett mellanting från dröm till verklighet, för när jag satte mig upp var jag helt säker på att det var dan vi skulle stå på flaket - och jag hade inget att ha på mig. När jag insåg att så inte var fallet var jag redan klarvaken.

Mor och far skulle åka rätt tidigt, men givetvis krånglade dom sönder så det blev det inte. Jag blev griningare ju mer dom krångla, blev assugen på att åka slalom när mammas pjäxor flög förbi. Blev ännu surare och började städa hela huset, dom fick skylla sig sjävla att dom fortfarande var kvar OCH var ivägen (vilket dom snällt fick veta). Sen skulle dom givetvis käka hemma i alla dall. Då skulle dom givetvis också käka upp halva falukorven jag skulle ha kvar hemma. Die. Igen.

När väl transporten gått, stod jag bitter som attan i hallen och glodde. Fick snart veta att dom tagit ännu mer från kylskåpet som jag trodde skulle få vara mitt. Men NÄRÅ.

Sen insåg jag att 2liters colan också var borta.... Då jävlar var måttet rågat. Fick ett sånt jävla utrbrott. MIN KÖPTA COLA. MIN, MIN, MIN! som jag till och med sprungit in från parkeringen på maxi, in i affären och köpt en när jag insåg att vi glömt köpa en.

Efter mitt mega damp, sansade jag mig och tog en titt i skåpet igen. heh och bakom massa skit, låg min älskade cola. Blev så jävla lycklig att jag mer eller mindre satt och krama colan som om den vore ett döende barn.
Och då kom jag på mig själv. OH MY GOD.

Haha, skulle ha bytt vad som hellst för att slippa åka med till sälen vid så många tillfällen. Men nu skulle jag faktiskt viljat följa med. Meeeeeen det gick inte, så behöver inte dö i förtid för det.
THE END

Ska ta mig frisk luft, plugga och sen bege mig till mormor för att gödas
haha hejda