Kan verkligen inte slappna av. Det känns som en stor fet jävla rundgång, som kan ta sig, dra åt helvete.
blä vad jag hatar den här tiden på året, vill ha en snabbspolning tills våren verkligen drar igång. 
Men andra ord ska jag dricka min missade kopp kaffe nu FAST klockan är halv 12, who cares, har en hyfsad sovmorgon imorn och känner jag mig rätt kommer jag inte kunna sova nu iaf. Kan försöka rädda det sista på mitt underbara humör istället.  

såååå bye asholes

Gårkvällen spenderades med massa mat (pappa är galen) och sedan med Felicia och Jessica. Jag och fillä började med en besvikelse till film, uppföljare är sämre. Jessica anlände och vi babbla sönder och åkte bil, skjutsa lite åkte mer bil. God kväll.

Uppe med tuppen idag, jag och morsan skulle åka och köpa tyg till min studentklänning, wiho. Men eftersom vi var uppe tidigt, tvinga mamma mig till degerfors innan. Och det var jag INTE redo för. Det här med fina balklänningar och fint hår och hela paketet är inte jag någonstans. Ni som känner mig vet.

I alla fall, kom dit, såg en klänning, provade och PAOW den fick det bli. Fan vad härlig jag är ibland när det gäller sånt. Tror jag mamma tyckte också. Nu lät det som om jag tog första bästa haha, men nej den bara fanns där och den var helt enkelt jag på bästa sätt. Diskret och utan utstickande tjafs på. Haha japp den var jag! Sen kom det roliga färgvalet.... Ja det gick sämre. Så nu sitter jag hemma med två olika färgprover, och ska bestämma mig så fort som möjligt. Känn. Ingen. Press. Nä.

Åkte sen vidare för att köpa typ, där en bitter liten dam säger att neeeej ni bör vänta tills det kommer in fler vita tyger till våren. Ja, fine hon har ju rätt, så det blev åter hemfärd. Mamma kunde inte sluta babbla om hur fint det kommer vara på balen, klänning, hår, skor, väska. Jag hmmade med och tillslut säger hon; "Du är verkligen inte som Carolina, hon var galen med allt det där." HAH och ja det får vi väl tacka för att jag inte är. OMG om det ska behöva upplevas igen. Nej, det löser sig. Det göre alltid, hiho

bye

hahahahah pappa tränar Frodo..

P: Sitt, stanna..
Frodo sitter
pappa sticker en bit bort
efter en stund
p: KOM DÅ FRODO, JA KOM DÅÅ
Frodo tittar, men går sen och lägger sig under bordet
Pappa svin sur, går tillslut fram till bordet
P: Här har du ditt jävla godis...
och slänger godiset till hunden

Idag var det ett helvete att gå upp (ja emelie, livet är hårt just nu haha!) men upp tog jag mig och kaffe gjorde så jag kunde komma igång. Hade en lektion, feting hål (IGEN) så gick hem. Igen haha. Ett jäkla flängande. Men det blir bättre.

Fick även fetaste tunghäftan idag. Och gud sa att det var gott. hah nej det var det inte, det var förjävligt Oh mah gad, kommer inte ihåg när det hände sist. Därför sög det ännu mer.  

Har inget värt att skriva, ska laga mat och sen döööö

Klockan ringde 6, jag snosa sönder, tills mamma kom in halv 8 och sa åt mig att komma igång med livet. yeeepp skolan började idag igen.

Folk som känner mig har ändå ganska bra uppfattning om vad jag tycker om skolan. Men den som vet absolut mest vad jag egentligen tycker, är nog min mor. För jävlar vad skit hon hört komma ut ur min käft under den här tiden. Jag har verkligen slängt ut mig vad som hellst, utan att hunnit lugna ner mig och tänka till. Vid såna tillfällen kan jag lova att jag kan såga varje millimeter av skolan, lärare och betyg.

Jag tröttnade på skolan redan i sjuan, då min klass var helt jävla lost. Men det blev knappast roligare i gymnasiet, Älskar min nuvarande klass, så idag är det inte det som hela grejen handlar om nu.

Jag har tänkt sinnessjukt mycket på det här med skolan. Betyg, Lärare, Linjer hela kittet och helt ärligt har jag även i lugnt tillstånd, kommit fram till att jag ogillar hela grejen så jävla brutalt. Hata är ett starkt ord men ibland kan jag fan känna så.

Det handlar inte om, allt det där "åååååh så jobbigt att gå upp" "så långa lektioner" " såååå mycket plugg som tar upp min fritid". Allt sånt är jobbigt för alla och alla hatar det tillslut. Nej, det handlar om hela upplägget.

Man kan överleva, prestera och få höga betyg med bara en ytinlärning. Jag kommer knappast ihåg saker vi gått igenom i ettan, ändå står det högsta betyg i mina papper på kursen. Men tänker jag tillbaka kan jag inte komma ihåg vad skiten handla om. Trevligt.

Kursupplägg skiljer sig från lärare till lärare, du kan ha ett helvete att få det betyg du velat ha, när du samtidigt kan se hur en annan lärare hade sett på dina meriter och kunskaper helt annorlunda. Och du kan nästan glida igenom en kurs, sen se åt vänster på en annan lärares kurselever, somlångsamt drunkar.

En lärare kan vara extremt högutbildad, ha svaren, veta precis vad han snackar om. Men vad hjälper det, när personen inte kan föra informationen vidare? Det kan vara ett utav sakerna jag stör mig mest på, att betyg, faktiskt faller på en sån sak som personkemi. Det behöver inte vara bara mig enbart som individ mot lärare, utan en hel grupp mot lärare, där kemin inte funkar. Inte någonstans. Kommunikationen faller, tllsammans med betygen. En total social kompetens fattas, den finns ingenstans.

Det här behöver inte bara vara negativt, hela personkemi grejen, för jag vet kurser där jag höga betyg, där jag undrar många gånger om jag verkligen haft kvar dessa om jag haft en annan lärare, än den jag under året fungerat så bra med. Man hör saker från lärare som "Här gick det kanske inte som tänkt, men jag vet att du egentligen kan!" Kan jag? Och hur vet du det?

Läs inte det här som om jag ser mig själv som världens offer som fallit under skolans onda vingar. Jag är verkligen inte en topp elev men samtidigt inte någon som råskiter i allt. Men det går inte dåligt för mig. Men visst kan jag pressa mig till att prestera, men samtidigt har jag varit lat och skitit i för mycket som jag i slutändan fallit på. Det jag tycker är kul, vill jag prestera på, men det som är uttråkande skiter jag nästan i. Precis som många andra gör.

Det här inlägget om min bittra inställning kom just idag då min första dag på min sista termin är förbi. För att alla påbörjat sin ångest om framtiden, och knappast vill att skolan ska ta slut. För vad gör man sen med vardagen? Jag är helt säker på att jag kommer att join the group inom en snar framtid. Och snart kommer väl det vara jag som sitter där hemma och vill att skolan aldrig tog slut, då man träffa folk och fick pengar, har något att göra osv.
Men just nu kan jag inte annat än önska att dagen där jag står på flaket och skriker halsen av mig, ska komma. Jag vill inte få det här till någon debatt skit om att "Svenska samhället måste ändra skolaaaan" Blablabla och slåss för förändring, det handlar inte om det heller. För helt ärligt kan jag inte göra något åt det. Bara gnälla och längta tills skiten är över. För just idag kan jag säga att jag har tröttnat, och det ska bli så jävla gött när det är slut.

Somna inte förrens vid halv 6 typ och idag är jag på sånt jävla dåligt humör, att det är sinnessjukt. Har bråkat med alla i huset, inkluderat hunden, men orkar ändå inte ta mig ut härifrån. Skulle gått i skogen med Frodo, men gick runt kvarteret för jag orkade inte ta mig längre.

Varför ska alla som inte behöver göra ett dugg, för de är redan underbara, förändras? Och varför ska de som man alltid ger chans, på chans, på chans, däremot aldrig ändras? För det är verkligheten. Jag är säkert också en som passar in på båda beskrivningarna, men det känns så jävla härligt att jag inte är ensam.

Idag är jag en såndär extrem känslobomb, som bara gör allt för att inte tänka ett jävla piss. Och som alltid går det så bra så.


ASDFGHJKLÖÄ'ÄÖLKJHGFDSA